Christian kommer från de djupaste skogarna i Småland, närmare bestämt Lammhult, men bor numera i Vallda och är medlem på Vallda GK.

Hans första kontakt med golfen var på Hooks Herrgård där han lärde sig spela som ung. – Det som då hände var att jag blev alltmer fascinerad av banorna, att vi amatörer spelar samma banor som proffsen gör, alla kvinnor och män, gamla som unga, spelar på precis samma banor. Det händer inte i någon annan sport, säger Christian. Han insåg att det är anläggningen som påverkar hur man spelar och att t ex en fotbollsplan inte har möjlighet att påverka själva utövandet av sporten på samma sätt. Han såg vid den tidpunkten inte ett framtida yrke inom golfen utan började plugga till dataingenjör på Chalmers i Göteborg, men kände att det borde finnas ett underlag för att jobba med bandesign med tanke på hur många golfbanor vi faktiskt har i Sverige. Av någon fick han rådet att lära sig bygga en golfbana från grunden och förstå hela processen, bli landskapsarkitekt.

Började arbeta på Albatross

– Så jag började jobba på banan på Albatross som banarbetare vid sidan av studierna på Chalmers och det blev en möjlighet att även lära mig hur man bygger en golfbana. Det var vid den tidpunkten då Albatross byggde de nya 9 hålen så då fick jag vara med i hela produktionen, vilket var fantastiskt roligt, berättar Christian.

Men Christian verkar aldrig ha velat göra som alla andra. Istället för att bli landskapsarkitekt sökte han vidare efter Chalmers och hittade en utbildning till golfbanearkitekt på brittiska öarna. Kursen var på distans, men efter de första inlämningsuppgifterna han gjorde blev han erbjuden att komma över till Irland och jobba. Han och hustru Agneta åkte över och blev kvar i tre år, blev klar med utbildningen och fick möjlighet att jobba på och studera de fantastiska brittiska och irländska golfbanorna under en väldigt expansiv tid för golfen på Irland. Denna period gav honom en mycket bra start och grund i yrkeslivet. Efter flytten tillbaks till Sverige 2008 startade Christian sin egen firma Re-golfdesign där han sedan 1½ år tillbaks även har en medhjälpare i Pontus Leijon, som nu går samma utbildning som Christian gjort.

Hur kan man jobba med banarkitektur i Sverige?

Christian har pratat med många i branschen om hur man kan jobba med golfbanor och de flesta här i Sverige verkade tycka att om man ska förändra så måste man bygga om helt och hållet.

– Det stämmer inte enligt mig för på Irland exempelvis gjorde man inte så. Man gick in och byggde om en green om man tyckte den var dålig, eller en bunker, man var inte rädd att göra enskilda åtgärder på banorna. Irländarna var skickliga på att se till att skicket på det man byggde fungerade tillsammans med det befintliga. Jag tror inte riktigt på det där med Masterplaner. Det kostar ofta ganska mycket att ta fram en sådan och alldeles för ofta blir det bara en pappersprodukt som blir liggande och anledningen är oftast att det blivit för stort, övermäktigt.

Startade med bunkrar

-Vi började prata bunkrar tidigt, från början såg nästan alla bunkrar likadana ut i Sverige, men så öppnade Brohof omkring 2005 med helt andra bunkrar och Sand med ytterligare en typ av bunkrar, sedan kom Vallda med annan typ av bana. Det började gå upp för alla att en bana kan se ut på många olika sätt. En bunker på en golfbana kan exempelvis förändra hela det estetiska intrycket av en bana, och vi fick till en början en del uppdrag som handlade om att bygga om bunkrar. Sölvesborg var vårt första uppdrag och det första lite större uppdraget var Halmstads arena, träningsanläggningen där, 2010.

Hur går arbetet till?

Klubbarna har olika motiv till att vilja ta in en banarkitekt och göra förändringar. Det finns vissa klubbar som strävar efter den perfekta banan och högre ranking men ofta är det bancheferna och klubbcheferna som insett att banan i vissa delar inte fungerar, dräneringar, skador o.s.v. måste åtgärdas. Ett initiativ kan även tas av ideella krafter som har lyssnat på SGF:s olika råd som kan vara ena året orange tee, nästa år hektometersystemet, ett annat år ska all ruff klippas eller så nästa år inte, utan ge en bättre spelupplevelse till alla. Christian tycker SGF är fantastiskt med sina initiativ, filmsnuttar med tips om förändringar till klubbarna men i det sammanhanget får man ofta tänka att allt kanske inte är relevant för alla klubbar.

När en golfklubb hör av sig till Christian om ett uppdrag har de oftast en tanke om vad de vill förändra, eller en helhetsidé. De flesta klubbar är realister men det finns alltid vissa som tror de ska bygga Augusta utan att tänka på att där har man 52 trädgårdsmästare anställda plus banarbetare, det är inte samma värld som den vi lever i. Vår uppgift blir att fundera igenom vad klubben vill ha och hur det kan åstadkommas på just den banan. Därefter börjar man bearbeta planerna stegvis och klubben kan välja vilka steg man vill genomföra.

-Vi ritar golfbanan och hjälper till med upphandlingen, följer upp och kollar upp att varje steg görs på rätt sätt som projektledare. Vissa klubbar kan tycka att de har greenkeeper som kan göra allt arbete, men att ge ett ombyggnadsprojekt till sin greenkeeper att klara ut och även kontrollera fungerar ofta inte p.g.a. arbetsbelastningen. Vi har dock oerhört mycket samarbete med greenkeepern under byggnationen och kan ge dem stöd i arbetet.

Hur gör man för att få golfen mer jämställd för alla?

En golfbana idag är mellan 4200 – 6500 meter. Det är bra att tänka på att det är den totala längden på banan som är viktig, inte vilken färgmarkering tee har. I diskussionen omkring orange tee vill Christian framhålla att en bana inte kan vara kortare än 4000 meter för där går gränsen för att man ska kunna ha t ex par 5-hål. Om man har den kortaste bansträckningen på 4100-4500 meter så bör den kunna passa för alla lite mer kortslående spelare. I de här sammanhangen skulle man kunna tänka på ett mycket mer flexibelt sätt omkring hur tee används och på det viset ge spelarna en bättre spelupplevelser utan alltför stora kostnader.

Alla vill spela en riktig golfbana men det blir det inte när man bara lägger till orange teekulemarkeringar på fairways utan att bygga riktiga, genomtänkta tees. Placeringen av tee handlar till stor del om vinklar och rätt byggda tees så att bunkrar och hinder hamnar på rätt ställe. -Den bäste golfspelaren ska ha den svåraste utmaningen och sedan trappar man ner svårighetsgraden för varje tee. Vi siktar på att kortaste banlängden ska vara 4.100 – 4.400 meter och nästa längd bör vara på cirka 5.000 m, säger Christian.

Christian anser att golfklubbarna behöver göra en välgrundad analys av sin över sin golfbana, i synnerhet sina tees. Tyvärr har man många gånger hittat fina utslagsplatser för herrarna medan damerna har sin utslagsplats på en hopplös plats. -Ibland ifrågasätter jag om de verkligen vill ha kvinnor i klubben och då först reagerar de!! Men det är inte alltid nödvändigt att bygga om en massa om man istället gör ett flexibelt teesystem – och det är en billig lösning. Vi har gjort detta på flera banor och fått ut helt andra slaglängder. Men det finns ingen formula som gäller för alla banor.

Hur funderar man när man ska rita ett nytt golfhål?

-Vi banarkitekter ska försvara banan, men samtidigt vill vi ge golfaren möjligheten att attackera, man vill utmana varje spelare. Ju större utmaning desto roligare blir golfen. Även om spelaren inte har fysisk kapacitet att slå bollen lika högt och långt som den bästa golfaren så vill alla ha lika stor utmaning. Det ska alltid finnas ett sätt att ta sig runt hinder och förbi, det är särskilt viktigt för spelare med högre handicap. -För mig som spelarkitekt handlar det om att locka spelaren till att begå misstag. Det är många som bara tar med sig drivern och knallar upp på tee och slår utan att ens titta strategiskt på hålet och kanske lägga upp sig för ett bra inspel o.s.v. I det läget vinner banan oftast över spelaren! Ett stort problem med bogeygolfare är att de ofta tror de är scratchgolfare och försöker spela banan så.

Mycket på gång och samarbete med Henrik Stenson

Re-golfdesign, som företaget heter, sätter fokus på banan och företagets idé handlar mycket om Re, t ex remodel, restore, revitalize. De har jobbat mest med ombyggnationer, uppgraderingar och restaureringar, inte nybyggnationer i någon större utsträckning hittills och fokus har legat på Sverige, Norge och Finland. För närvarande är ett 10-tal projekt på gång i olika skeden. -Vi har tillräckligt att göra och kan till och med välja lite, säger Christian.

Samarbetet med Stenson startade 2015 då Stenson gav sig in i golfbanedesignbranchen och Christian fick uppdraget att rita hans banor. Med Stenson är det stora projekt, egentligen bara nybyggnad eller totalombyggnader. Österåkers bana ett är ett projekt de gjort tillsammans som nu är klart och västra banan påbörjas i höst. Några andra projekt är också under planering. – Det är roligt att jobba med Stenson. Han bryr sig mycket och han är väldigt dedikerad i det han gör. Det är det som gör det så kul att jobba med honom och han ger sig inte förrän allt är perfekt. Han är perfektionisten med stort P och det är en bra egenskap i dessa sammanhang. Det är det som avgör slutresultatet och helheten!

Text & Foto: BRITT-MARIE NYGREN